torsdag 28 maj 2009

Sex.


Något får jag hitta på för att fånga intresset och jag antar att siffran sex väcker ett visst intresse då den har två betydelser i det svenska språket. Sex i detta fallet har inget med min ålder att göra, där handlar det mer om siffran sju, att slå en sjua. Sex för mig betyder nu att jag fått mina sex behandlingar av cellgift, det som också kalla cytostatika av någon anledning jag inte begriper. Är det inte enklast att kalla saker för vad det är?
På 1950-talet i mellanstadiet hade en av mina klasskamrater ingen far, ( då hette det far, nu heter det pappa). Försvenskningen av Skåne började 1658 och börjar nu nå sin fullbordan.
Till saken om den saknade faren (pappan), förklaringen var att han hade avlidit för han hade blivit sjuk och orsaken var kräfta.
Idag är det ingen som kallar cancer för dess svenska namn, kräfta är cancer på latin.
När jag hör ordet kräfta i samband med sjukdomen ser jag framför mig hur kräftans klor nafsar i sig kroppsvävnad. Kräfta är ett så otäckt ord som så väl beskriver vad sjukdomen är.
Så väl det beskriver, otäckt, rakt på sak att vi måste använda ett annat mjukare ord. Doktorer använder latin och därav det idag standardiserade användandet av ordet cancer.
Språket utvecklas i ett och många gånger vecklar glosorna ut sig så långt att den ursprungliga betydelsen försvinner i dimman. Skulle vi få möjligheten att höra vårt språk om sisådär 150/200 år undrar jag om jag skulle förstå så värst mycket.

När jag i mitten på 1960-talet gick på gymnasiet var den olika skånska dialekterna fortfarande otroligt skilda åt, det var hart när omöjligt att förstå de som var från landsbygden utanför Skurup. Nu går det utan problem, nya radiokanaler och ett ohämmat utbud av TV-hallåor har jämnat till uttalet. Gotländskan börjar bli begriplig, i varje fall om man vinner på lotto.
En sommar var jag hantlangare åt en montör, och vi var på resejobb i Kalmar.
”Kan jag få kaffe och två fransbröd med ost?” beställde jag och den frasen fick jag upprepa tre gånger innan den blev förstådd.
Så det var inte bara från Skurups-hållet man talade konstigt, tydligen.
När jag arbetade blev det många telefonsamtal och jag hade den fördelen att jag behövde bara presentera mig en gång för växeltelefonisten eller kunden/leverantören.
Min skånska är tydligen oförglömlig men ändå förståelig.

Jo, det här med sex. Alltså sex behandlingar. Det har varit ett etapp-mål i striden mot evigheten, nu gäller det att ställa upp nästa mål. Jag tror att mitt enda mål just nu är att njuta. Njuta av att inte vara bunden till var tredje vecka-rutiner, utan slappa av och vänta på åtta veckors kontrollerna. Det är ju så fantastiskt väl i tiden att jag kommer ut ur upp och ner svackorna när sommaren börjar, det blir varmt ute och man kan ta sig en tur både hit och dit. Det gäller att kolla erbjudanden här i Sverige på nätet.
Den sista tiden har det inte blivit skrivit något på min blogg-sida, jag har inte känt drivkraften att skriva något och min skrivarlust går upp och ner. Det kanske är ett hälsotecken? Hälsan tiger still. Kan man säga det om EU-valet också? Jag vet inte ett dugg om hur jag skall rösta, har inte hört något hittills som fått mig att ta fyr för något, något som får mig att reagera. Det är långt till Bryssel och EU har skapat ett system med att hoppa mellan Bryssel och Strasbourg, jo, det retar jag mig på. Kan man rösta på det, ”Stanna i Bryssel för Guds skull”?
Fransmännen är så otroligt duktiga på mat, vin och champagne. När de börjar med politik då förblindas de av nationalism och vettet går ut med vinet och det blir mousse av alltihop.
Eller soppa.

Varför rynkar pannan sig när vi svarar på frågor? Jag trodde vi tänker med det som är innanför skallbenet, iakttar man personer som blir intervjuade på TV så svarar de med rynkad panna. Mina rynkor i pannan är så djupa att jag måste svarat på en herrans massa frågor. Hur är det med lärarna? Ställer de frågor med slät panna? Måste vara Botox i så fall, det har jag sett på Nip/Tuck. Varför blir en TV-serie som i början är bra efter en eller två säsonger så överdriven i sina avsnitt att den blir lika dålig som den en gång var bra? Alltså, jag tittar inte på Nip/Tuck numera.
Däremot är den danska TV-serien Sommer ett måste varje onsdags-kväll, helt i klass med Matador. Varför kan inta Adam skärpa till sig, superklanten? Se, där är något som får mig att fundera men vad skall jag fundera på när det gäller EU-valet?

Så var det här med sex. Den andra betydelsen av det, efter att sex behandlingar är avklarade.
Prins Henrik av Danmark svarade i det ärendet i samband med sin 60-års-dag att
”Det är inte samma sak som förr i tiden”.
Just det, svarar Prins Hans av Hörntomten, det är mycket numera som inte är som förr i tiden.

Kom ihåg: Don't give up. Don't lose hope. Don't sell out.
.
Emaila, klicka här...
.

lördag 9 maj 2009

Flaggdag.



I år är det 200 år sedan östra Sverige förlorades till Ryssland och Finland blev ett storhertigdöme i Ryssland. Vad jag inte visste är att Finland aldrig var ett område som erövrats eller ockuperats av svensk trupp, Finland existerade inte som ett självständigt område utan det som idag är Finland var helt enkelt östra Sverige. Namnet Finland på östra Sverige började användas på 1400-talet. I Finland fanns det uppskattningsvis på 1100-talet drygt 35000 personer. När Sverige som nation började bildas under 1100-talet och senare, då blev Finland den östra delen av Sverige. Men efter 700 år då kom kriget. Vid slaget vid Oravais den 14 september 1808 blev de svenska trupperna besegrade och vid fredsförhandlingarna 1809 blev Finland ett storfurstendöme som en del av den ryska kejsarmakten.

All denna historia som jag inte känt till och jag har ändå varit intresserad av historia. Från min farfar har jag en bok som fanns i hans barndomshem. Det är en stor bok, ”Fänrik Ståls sägner”. Det var den tidens, sent 1800-tal, tidsfördriv att i fotogenlampans sken lyssna på högläsning om det krig när Sverige sprängdes i bitar. Fänrik Ståls sägner är berättelsen om sorgen och bitterheten över att Sverige genom nederlaget vid Oravais förlorade den östra rikshalvan, Finland, till Ryssland.
I Sveriges Radios arkiv kan via podradio lyssna till reportage och berättelser om det sista krig Sverige fört mot annan nation på egen mark. I ett inslag nämns Wilhelm von Schwerin.
I slaget vid Oravais visade han prov på stor tapperhet. Där sårades han svårt och avled 13 dagar senare i Kalajoki av sina skador. I Fänrik Ståls sägner står det:
...
Hans batteri var hans härd, hans hem, 

Han skötte dess eld, han tjänte för fem: 

Där kom en skara kosacker, 

Han svedde skägget på dem.

Han hade sitt sextonde år ej nått, 

På bår ren lagd. 

Långt var det liv dock, han leva fått, 

Om liv är bragd.

Femton år! Underlöjtnant vid Svea artilleriregemente.
Och idag talar vi om barnsoldater på andra nutida slagfält.
Det förflutna dryper av blod. Den röda färgen fascinerar, fanatism, dårskap, fundamentalism, religioners övertygelse om sin egen överlägsenhet har färgat och kommer att färga många gasbindor och bomullskompresser i framtiden också.
Tänk ändå, femton år och han lever fortfarande, underlöjtnanten som försvarade bron vid Oravais. Wilhelm von Schwerin, han var från Erstavik, Stockholm.
Ett annat intressant fakta är att de krigförande kungarna Gustav II Adolf och Karl IX alltid hade ett regemente med finnar närmast sig. Tuffa pojkar, de där gossarna från det som en gång var vår östra landshalva. Hittar du några fakta som är fel i min svensk-finska historia så hör av dig, texten går att rätta till, också att komplettera.

Det heter ju att man är inte död förrän man är helt bortglömd och ingen minns något. Jag tycker det är så intressant att läsa gamla gravstenar som talar om yrket den begravde har haft. Åbo, husegare, stationsinspektör, lantbrukare, professor, sockerbruksarbetare, jag behöver nästan ta en tur till kyrkogården för att kunna återge yrken som är fantasirika och ger en bild av ett försvunnet samhälle.

Jag har sagt till min familj att om det skall finnas en sten efter mig så skall det banne mig inte bara stå ett namn. Det är dock ett litet problem att bestämma sig för yrkesbeskrivningen, men jag har än så länge gott om tid att bestämma det. Du kan ju lämna ett förslag?

Idag är det lördag, vi skall på bröllop i eftermiddag. Solen skiner, det blåser kallt, förhoppningsvis får jag vara inomhus om jag inte blir utkastad. Det skall bli trevligt, (att få stanna inomhus), det är några år sedan jag var på ett bröllop sist, det lär bli några till.
Det är den 9 maj, segerdagen efter andra världskriget firas i Ryssland, (på grund av tidsskillnaden mellan Berlin och Moskva; i väst firas dagen den 8 maj), det är flaggdag i Danmark för slaget vid Helgoland år 1864.

Hemma hos oss är det flaggdag också för idag gifter Björn och Anna sig.
Det är bröllop och fest.
.
Emaila, klicka här...
.