torsdag 8 april 2010

Kul tur.



För några dagar sedan talade jag med en god vän som klart och tydligt deklarerade att han var rasist. När samtalet var avslutat var vi båda överens om att han inte var rasist. Ibland dömer vi oss själva både för fort och för hårt. Grunden till den rasistiska inställningen var den tragiska händelsen i Landskrona när en kvinna blev nedslagen och föll så olyckligt att hon dog. Sydsvenskan skriver att polisbefäl kommenterat att detta kan hända och kunde ha hänt var som helst i Sverige.
Det är rätt. Jag tror själv inte att den obehärskade unge mannen ville döda, han är alltså ingen mördare, men han kunde inte hålla sitt humör under kontroll och nu får han stå för sin handling och Landskrona får dras med ett dåligt rykte igen. Ok, jag dömer på förhand, någon rättegång har inte hållits och då så... får vi vänta på den.

Det är ju detta det handlar om, att hålla sina känslor under kontroll vilket de flesta klarar av. Hur många gånger har jag inte haft lust att slå den eller den på käften för att han har varit så jävla dum? En behärskad karl knyter näven i byxfickan, ilskan får rinna iväg men ögonen, blicken, den är svart.
Jag tänker..."Vilket jävla ålahuvud!"
På ett föredrag lärde jag mig att "Du läcker vad du tänker!".
Det får räcka med det, idioten som förtjänar ett kok stryk är väl för korkad för att se vad jag läcker.
Lägg märke till att jag skriver "han", det gäller aldrig en "hon" från min sida sett.
En riktig karl slår aldrig en kvinna.

Vi har precis varit på en tur till Hornborgasjön och räknat tranor. Det var en väldigt trevlig och krävande tur. Vi räknade ut att där var 12900 tranor. Det bekräftades av ett anslag på utsiktsplatsen. Anita och jag kontrollräknade alla tranbenen och sedan dividerade vi det talet med två och vi fick fram antalet tranor.
Tolvtusenniohundra, rätt imponerande. Bilder från resan.

Strax norr om trandansens utkiksplats ligger Dagsnäs Slott där jag fick vara med om en företagsfest för några år sedan. Det var för många en väldigt trevlig upplevelse, väldigt intensiv. Det var en kul afton för mig också men inte roligare än att jag fick vara chaufför dagen efter.
Det var väldigt tyst i bilen på väg hem.
Vid infarten till Dagsnäs slott står det två präktiga stolpar med visdomsord från den tid då Sverige enligt en del ålahuvuden var svenskt.
Ett av dessa är ord är: "Där lag slutar vidtager hedern".

Vart finns hedern? Är det en dröm som försvunnit, förväntan att folk skall vara hederliga?
Se ovan: "Där lag slutar vidtager hedern". Hade brottslingar stått för sina gärningar, då hade vi haft mindre kostnad i vårt rättssystem.
En gång i tiden fanns det visst en sorts heder bland tjuvar, eller är det bara en litterär konstruktion av en fantasifull författare?
Hur hade bilden av den unge mannen sett ut om han haft heder att stanna kvar vid platsen? Eller om han anmält sig en stund efter? Ha heder att stå för vad han gjort.
Feghet och brist på heder går hand i hand.

På tal om lägre kostnader så för det tanken till högerpolitiska tankar. I många år har jag haft en del telefonsamtal med företagare som gnällt (värre än en lantbrukare kan göra om vädret) när det gäller skatter och fackliga frågor.
Jag har ibland undrat om personen lidit av allmän blodförgiftning för hans åsikter har varit så långt ut till höger i den mörkblå sfären.
Där det är så mörkt att man inte kan se klart.
Något fel måste det vara för den hjärnan kan inte vara normalt färgad, parisblå lär vara naturens mörkaste färg, dock har håret blivit grått. Notera att detta är inget politiskt ställningstagande, jag tycker statsminister Reinfeldt har så snälla ögon. Dom läcker inte.

Kultur är ett ämne som dyker upp när brott begåtts, förnamnet är invandrarkultur. Nu talade en god vän om för mig att ordet kulturberikare är ironi, jag tycker nästan det är synd att det är det. Den svenska matkulturen har berikats under hundratals år genom invandring från andra länder.

Matkulturen har berikats, men ålahuvuden tycker förstås att bark i brödet och rent källvatten runt knuten, det är riktigt ordentlig svensk matkultur. Det finns ju en poäng med det, övervikt lär knappast bli ett framtida problem i ett kärnfriskt Sverige där alla som vägrar att äta svensk kulturmat genast skall utvisas. Potatis kan vi väl inte äta, den är ju invandrad från Latinamerika.
Nej, "Mod och styrka i svensk barm, här skall bark i brödet fram".

En gång tiden hette det Framstegspartiet, idag heter det något annat.
För varje gång de åsikterna byter namn tar de ett steg bakåt, men de klär sig bättre. Det ser ju trevligare ut i mörk kostym, vit skjorta och slips än det gör med renrakat huvud och soldatkängor. Men den bruna marschtakten spelas upp i tysthet i skuggan av yttrandefrihetens stolta banér. Det är en hel del som nynnar med och det är fler som slår dövörat till.
Helmut Schmidt, en gång tysk premiärminister, sade att det farliga med demokratin är att massan tar den för given. Det vi tar för givet kan lätt ryckas oss ur händerna.
Tillbaka till hedern, våga stå för dina åsikter.

Jag tycker ordet "hedersmord" är fullständig tokigt uttryck.
De som tillämpar våld och mord av kvinnor gör det med påståendet att kvinnan burit sig åt på ett sätt som drar skam över familjen. Hon har skadat familjens heder och dragit skam över sina släktingar. Då är det skam som är nyckelordet.
Det är skammord, inte hedersmord. Det är en intellektuell brist i svensk massmedia att använda ordet "hedersmord". Heder är ett ord som skall vara något positivt. Heder och mord hör inte ihop. Det heter "skammord". Eller något annat som ger ett starkt negativt intryck. Fy skäms sade man i min barndom, Tjorven sade fy bubblan. Skäms på er, skribenter och andra förstå-sig-påare i morgonsoffan och "Debatt".
Det skall inte heta hedersmord.

Kultur betyder odling.
Anita älskar trädgårdsarbete, trädgårdskultur.
Det kan visst kallas hortikulturell verksamhet. Jag trodde att satte man mer än en planta i trädgården då är man mångkulturell.
Någon gång går vi på teatern, då är vi finkulturella.
Använder jag ord jag inte begriper då är jag kvasikulturell.
(Begriper jag det?)
I köket är vi matkulturella varje dag, ingen bark i brödet här.

I morse låg jag och funderade igen och hade mycket kultur i huvudet men det är som med hedern, en del försvinner. Det är inte alltid jag står upp och säger emot åskiter, förlåt, jag menar åsikter, som är helt vansinniga efter mitt tycke. Jag kan ju fördärva en trevlig kväll. Näven knyts i tysthet. Jag läcker.

Kultur och bildning är två ord jag tycker hör ihop. I går pratade jag med en god vän, en riktigt god vän, om vad bildning är.
Jag menar att bildning är kunskap man har förvärvat men egentligen inte har någon nytta av, utan när man vill vara finkulturell. Det vill man ju vara ibland.
I varje fall jag. Fast... kanske jag då blir kvasikulturell?

Små små ord av kärlek
sagda varje dag
sprida över hemmet
solsken och behag.

Folkkultur.

Emaila, klicka här...
.