måndag 30 augusti 2010

6 dagar.

.
En vecka går så snabbt när jag tittar tillbaka, den vecka som kommer innehåller väntan. Det skall komma en generation till i familjen, spänningen stiger. Vi vet att det skall bli en flicka, om man nu till 100% kan veta det. De blivande föräldrarna har sagt så. Vi väntar på det där telefonsamtalet. När jag och mina syskon föddes skickades det telegram, idag är det SMS. Man vi hoppas att den blivande pappan ringer, vi har aldrig haft anledning att klaga på hans verbala resurser.

Ray Charles sjunger "Georgia" som ljudkuliss när jag sitter här och funderar. Det är nostalgi för mig. Plötsligt sitter jag i passagerarsätet på en Ford Zephyr som rusar fram genom det östgötska landskapet på 1960-talet. Radio Nord spelar, en kontrast till dåtidens Sveriges Radio. Det är skönt att lyftas ut ur nutiden och nästan kunna känna fartvinden, solskenet, vägbruset och bilradion på så hög volym att "Georgia" tränger genom igen efter så många år. Där satt jag, utan säkerhetsbälte, i väntan på att komma fram så jag kunde få en bit av de polkagrisar vi köpt i Gränna. Det var stort på den tiden.
På "er tid" som barnen brukar säga. Vems tid är det nu?

Det är jobbigt när skjortknapparna inte vill hålla skjortan på plats utan går upp. Jag har en sådan skjorta. Till slut tröttnade jag, tog fram syskrinet och sydde igen knapphålet en bit så knappen inte skulle släppa. Lite bökigt med nål och tråd.
Det tog en evinnerlig tid då min vana inom sykonsten är begränsad.
Nöjd med avslutad uppgift tog jag på mig skjortan för avsyning. Just det, av-sy-ning. Nej, nej, nej...vad hade jag gjort? Jag hade sytt igen ett perfekt knapphål och har nu ett besvär med en knapp som är hart när omöjlig att knäppa och sedan den andra som släpper stup i kvarten. Jag avvaktar, när kvällarna blir mörkare skall jag göra ett nytt försök igen.

Den 23:e till 28:e augusti var en händelserik vecka då vi gav oss ut på turné igen.
Turen gick till Eksjö, Motala och till Stockholm. Eksjö var en upplevelse, den gamla trästaden är väldigt charmig, påminner om en stadskultur många andra städer rev bort för 50 år sedan. Motala med sina muséer, Vättern, Göta kanal och en trevlig miljö nere vid Stadsparken var värt besöket. Sedan fortsatte vi till Stockholm och bodde i Bromma.
När vi var där visste jag att Annette och Dragan också var i Stockholm. Vi hade telefonkontakt och fick en härlig kväll tillsammans med besök på Fotografiska och sedan en bit mat. I planeringen ingick att vi skulle skåla i tequila som Annette tycker om och avsluta med det som jag tycker om, Jägermeister. Så blev det och vi hade så roligt när Dragan och Anita tittade på. De hade speciellt roligt när jag klantade till det och fick peppar i stället för salt på handen till tequilan. Har man kul så har man, varför inte krydda till det lite grand?

Vi besökte också släktingar och vänner under våra tre dagar i huvudstaden.
Tyvärr glömde jag kameran på hotellet så det blev inga bilder från Stockholm city. Men de vyerna är ändå kända för de flesta. Ingen större skada.
När vi letade efter hotellrum var jag förstås alldeles för sent ute. Det fanns inget ledigt inne i stan, vi hamnade i Bromma. Det visade sig vara bra, inga parkeringsproblem, buss och tunnelbana fungerade perfekt. Så ibland kan det bli bra även om det inte var vad vi väntade oss först.

Veckan var inte slut förrän på lördag kväll då den årliga gatufesten avslutades i regn. Men vi hann med vad vi skulle hinna med. För första gången på alla år vi haft gatufest åt Anita och jag kräftor. Plus en liten paj. Plus några små smörgåsar med Kvibille Gräddädel. Plus en havskräfta offererad av grannarna Mattias och Anna-Maja. Plus några Jägermeister och Pilsner Urquell. Plus ett magnifikt sällskap av alla våra charmanta grannar. Kan man ha en bättre avslutning på sommaren?

Men allt har sitt pris. Efter sex dagar i full fart blev det till att vila.
Vila, vila och vila. Snacka om att vara trött, inget gnäll, men det var så skönt att sträcka ut sig, sluta ögonen och segla iväg någonstans dit tankarna ledde.
Nu är det måndag igen.
Blivande farföräldrar väntande på det där telefonsamtalet.
Det är vi det.

/Hans.
.

6 kommentarer:

  1. och jag som gissade på lördag...

    SvaraRadera
  2. Vad roligt! Och spännande... att bli farföräldrar, alltså. Livets efterrätt, kallas det väl för? Hoppas efterrätten blir smaskig, rik och upplyftande! Trevligt att min stad (Stockholm) bjöd på sin fina sida.

    Du beskriver dina äventyr så rikt att man önskar att man var med. Men, men... jag får helt enkelt skapa mina egna äventyr (och det gör jag). Jag är i alla fall glad att få ta del av dina/era.

    Efter en så full rulle, är det dig väl unnat att få pusta ut. Hoppas att du fotsätter att må bra! Och hoppas du får det det där efterlängtade telefonsamtalet snart!

    Hälsar
    Kajsa

    SvaraRadera
  3. Grattis!!! Vilken lycka det verkar vara att bli farföräldrar. Hoppas ni fått DET samtalet.

    Vad du far runt och står i, inte konstigt du måste vila. Det var länge sen min man (som har malignt pleuralt mesoteliom) kunde vara med på utflykter. Sorgligt men så är det. Man får ta det onda med det onda och göra nåt gott av det!
    Låter som ni haft en toppen resa.
    Det är så trevligt att läsa dina anekdoter, tack för att du låter oss vara delaktiga.
    Kramar till dig och din fru
    Helen

    SvaraRadera
  4. Hej Hans!

    Vilka härliga ord som strömmar här på din blogg. Ständigt lika livgivande och förtröstansfulla! Som om man hade varit med er på resan - så kändes det :)

    Önskar dig och Anita allt gott nu som farföräldrar! Tänk vad gott att få snusa på den lilla/lille :) Det bästa som far- och morföräldrar sägs ju vara att man bara behöver ha dem så länge man orkar, sedan lämnar man helt sonika tillbaka dem till föräldrarna ;)

    Din vila, som säkerligen inte är så lång som vissa tror, är dig så väl förunnad! Du har en fantastisk och avundsvärd styrka :)

    Många kramar av energi och kraft <3

    SvaraRadera
  5. Hej Hans!
    Ja, kanske är det så att Anita och du nu sitter och beundrar den finaste lilla flickan på jorden.
    Har du snusat på henne? Finns inte parfym i världen som går upp mot doft som en liten baby har.
    Laila

    SvaraRadera
  6. Hans!
    Härliga resor du beskriver, både inre och yttre! I det yttre har Ni varit nästan granne med mig som bor i Vadstena, ca 1 mil från Motala.

    Östgötaslätten och all dess gamla kultur har verkligen mycket att bjuda på.

    Och vilken spännande väntan på det nya lilla livet... underbart!

    Varma tankar kommer till dig!

    SvaraRadera