måndag 4 oktober 2010

Med cancer i vardagen.

.
I ett av bloggsvaren tidigare skrevs att jag inte bara skildrar det underbara med livet. Det är inte så underbart alltid. Nu vill jag skriva i ärlighet, hur det verkligen är för mig. Det är tufft. Det är ofta ledsamt när vi pratar om det. "Det" som är en sjukdom och en helt ny tillvaro. Jag vill inte gnälla eller vara sentimental. Men så här är det.

Föreställningen om det goda livet som plötsligt hamnat bredvid om inte med en gång så har övergången skett långsamt. Nu kommer jag inte ur de bieffekter som är mer än påtagliga. När jag fick höra att vänster lunga är "utslagen" och min behandling skulle tas över av Palliativa Konsult Teamet, PKT, då behövs det inte mycket fantasi för att förstå att tiden får ett nytt begrepp. Eftet det har det skett en snabb förändring, inte till det bättre. Tankarna snurrar runt i skallen som radiobilar på Tivoli. Det går inte att släppa frågan "hur länge?". Jag frågade min pojk när de planerade dopet för sin dotter Emma. Svaret fick mig att undrar om... om jag får vara med om det. Det finns andra datum att undra över, jag tror att jag får flera månader men kan ändå inte få stopp på de radiobilarna i huvudet. Alf Prøysen ger hopp om jag får en dag i mårå också och då får jag ytterligare en dag om igen, om igen och om igen.

Så visst kan livet vara underbart. För mig är det underbara de små stunder då värk och smärta håller sig undan. Det sker när jag sitter stilla. Alltså blir det en hel del TV-tittande och vilande i soffa eller bädd. Hur jag än bär mig åt är tröttheten en dominerande del av mig och hur min dag är.

Du kan ge dig katten på att det känns när man blir så muskelsvag att det är ett helvete att komma upp ur en bekväm stol. Att ta mig ur bilen är också en utmaning, (jag skrev först fel, "utmatning", vilket det också är!). Jag kunde aldrig föreställa mig att sitta i en bekväm stol eller i bilen och bara sitta och observera kan vara så himla skönt. Det är inte mycket jag behöver. I skolan brukade läraren skriva "Låt Stå!" på tavlan, jag skriver "Låt Mig Sitta!" och dagen är räddad.

Det är svårt med maten också. Titta på tallriken, förstå att det skall ätas och sedan inte ha lust att ta en enda tugga. Förståndet säger "ät" men kroppen säger "vill inte". Jag försöker med några tuggor och sedan åker tallriken åt sidan.

Egentligen skulle vi vilja slänga allt åt sidan. Riva upp bröstet som det vore en väst och riva ut tumören. Den slängs i det våta avfallet. Så lätt är det inte. Jag får fortsätta med värken, varje andetag påminner att jag har en tumör runt vänster lunga som är utslagen.

Allting blir en del av sjukdomen. Det är en anhörigsjukdom. Att finna tröst är inte lätt för den anhöriga. Det är gott att få hjälp av sjukhuspersonalen som gör allt för att jag skall uppnå en god smärtlindring. Det är fantastiskt att ha en familj som hjälper, vänner i gatan där jag bor och alla vänner på internet. Prøysen har komponerat "Lilla Vackra Anna". Den skänker jag till alla de livskamrater som kämpar och hjälper sin sjuke make/maka.

Så det är inte alltid så lätt att vara fackelbärare och sprida ljus och värme.
Jag vill att det jag skriver skall vara ett stöd för dig som är sjuk eller anhörig. Idag tror jag det är bäst att att göra det genom att skriva som det är.
Det är inte lätt. Musiken hjälper till att lindra och jag kan drömma mig bort.

Hur det än är, finns det alltid hopp.

Hans.
.

86 kommentarer:

  1. Livet består inte bara av ljus o värme. Ingen får belastas med tyngden i att enbart förväntas sprida ljus o värme. Sitt du stilla och bara "var".Ditt skrivande ÄR ett stöd Hans även när du som du skriver: skriver som det är.
    En trafikpolis att hålla ordning på alla radiobilar skulle vara bra att ha för många av oss när tankar skenar iväg och bilarna är ostyriga. Och så länge det finns liv finns det hopp.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker om att läsa som det är. Det känns mycket bättre och en skön kontrast till många väldans tillrättalagda bloggar. jag kan inte säga mer än att jag hoppas att du är i goda händer och det verkar ju så.

    SvaraRadera
  3. orkar du med en http://www.systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=1526&Butik=0&SokStrangar=VETE%u00d6L%3aAlla+l%u00e4nder%3aAlla+storlekar%3a%3a%3aBeska%3aFyllighet%3aS%u00f6tma%3a
    Så skrik till så kommer jag rusande :-)

    SvaraRadera
  4. KRAM till dig Hans för en fantastisk blogg och du är dessutom en årskamrat till mig - hoppas innerligt att du får hjälp med smärtbiten den är den allra värsta för den förlamar verkligheten.
    Tack så innerligt för att du delar med dig!
    Hittade dig via George - tror jag.
    Kram till dig och din Anita!
    Nonna

    SvaraRadera
  5. Håller med kommentarerna innan. Jag tycker du skriver så fantastiskt bra och ärligt. Det märks att du är du. Jag miste min mor för snart ett år sedan och dina ord och tankar på bloggen "hjälper" mig mycket. Mycket igenkännande och att fler än vi kände och tänkte på samma sätt. Jag beundrar dig Hans! Tack och kram!

    SvaraRadera
  6. Hej Hans. Man behöver verkligen inte hålla fanan högt alla dagar och sprida positiv energi omkring sig (som om det var din/er/alla bloggares jobb att strössla oss andra med glada tillrop för att VI ska må bättre.

    Jag tror att det som gör att dina ord berör så mycket, är att du tar läsaren på allvar, men också dig själv. Fast inte alltid. Du är en verklig person, som berör genom varvar humor med allvar. Och så skriver du fantastiskt också. En ren njuting att läsa, oavsett om texten är glad, arg, sorgsen eller trött.

    Jag hoppas så klart att du ska orka/ha lust att hänga med ett bra tag till, att du kommer att få den absolut bästa vården och att du hinner med så mycket du vill; dop, familjemiddagar, allt som ger styrka och glädje för dig.

    hälsar
    Kajsa

    SvaraRadera
  7. Hans!
    Jag har följt dig ganska länge och det som jag hela tiden blivit så berörd av är just det att du skriver som det är. Du väjer inte för det svåra, inte för något. Du tillrättalägger inte.

    Många varma tankar och varm kram till Dig och Din livskamrat!

    SvaraRadera
  8. You are human my dear so of course it is hard. Yes I know you are writing this as encouragement but at times there is also encouragement is knowing that others feel as you do.

    I continue you pray for you

    Rosalind

    P.S Do you ever listen to Piaf anymore

    http://en.netlog.com/rosalindborg/blog/blogid=3884975#blog

    SvaraRadera
  9. Ännu en gång, Hans, har jag anledning att önska att jag kände dig. Du är såväl diktare som realist - en kombination som jag beundrar och högaktar. Må du få verka länge ännu!

    Monica

    SvaraRadera
  10. Tack för att du fortätter berätta både om glädje och om sorg! Ja cancer är verkligen en anhörigsjukdom och sjukvården jobbar inte så socialt, utan mest med patienten...

    SvaraRadera
  11. Du är fantastisk och jag önskar saknar ditt sällskap. Imorgon ska jag dricka en snaps (eller vad de nu kan tänkas servera här i Sandakan) för oss båda.

    Långväga kramar till dig och Anita!

    Annette & Dragan

    SvaraRadera
  12. Tack för att du delar med dig utav både glädje och sorg, Hans. Det är intressantare att läsa en blogg som skrivs ärligt och utan krusiduller. Jag hoppas att du orkar hålla modet uppe och att du får så bra smärtlindring som möjligt. Ha nu en trevlig helg (med förhoppningsvis mycket utav både vila och god mat).

    Varma hösthälsningar till både dig och din fru/
    Suzanne

    SvaraRadera
  13. Jag kan inte slita mig från musiken For the good times, tårarna trillar men det du delar med dig ger oss anhöriga tröst. Många kramar till dig och din familj.

    SvaraRadera
  14. Tack för att Du skriver, för att du berättar. Tack för att du belyser och även tar upp det svåra och tuffa. Detta inlägg gav faktiskt mig och min man tillfälle att tala om det som är tungt och svårt. Något som han ofta söker undvika att tala om i ett försök att skona mig som han säger. Dina inlägg berikar vårt liv på många sätt och vis

    Jag håller er i mina tankar full med beundran // Gabriella

    SvaraRadera
  15. Du tar det där extra steget, det där steget som öppnar ögonen på vid gavel.
    Även om du hellre vill bara ha den där meningen "Låt mig sitta" så är du den som guidar många av mina tankar!
    George
    Undrar vad "låt mig sitta blir på Latin?
    Jag stod, jag sätter mig, låt mig sitta, nu reser jag mig igen......

    SvaraRadera
  16. Inte behöver du känna trycket av att vara en "ljusbärare" eller en "profet" som delar ut goda råd och visa tankar!
    Det räcker så väl att du berättar om din vardag, dina tankar och känslor....kram Siss

    SvaraRadera
  17. Hej Hans
    Har nog inte kommenterat tidigare. Det är en fröjd att läsa sina ord - inte för innehållet utan för ditt sätt att få på pränt det som kan vara så svårt att uttrycka.
    Är själv lungsjuk och har inte alls svårt att relatera till dina beskrivningar om att ta sig ur en stol...jag ler faktiskt när jag inser att vi lider av samma problem. Ska tänka på dig i fortsättningen när det är dags att häva sig ur en stol.
    Maten...japp, detta känns också igen. Jag kräks en himla massa. Kan inte du få näringsdrycker? Det är dessa som oftast håller mig uppe. Smakar väl inte himmel men inte heller helvete. Jag har lärt mig att stå ut.
    Jag hoppas att vi kommer ur sängen imorgon...
    Förresten, sluta tänk på det det där "undrar om...", det är som att kliva nerför stegen istället för uppåt! Visst, låter klyschigt men vi VET ju redan att livet suger (som min dotter säger)!!
    Kramen
    40 år och lungsjuk

    SvaraRadera
  18. Hans, hur är det med dig?
    Kram Sus

    SvaraRadera
  19. Hej Hans!

    Hoppas allt är ok - det var ett tag sedan man hörde av dig och blir orolig för dig!

    Som alltid är du fullständigt klockren, som man brukar säga mer ovårdat kanske :)

    Tack för att du orkar, vill, vågar och kan berätta hur vi med cancer VERKLIGEN har det. Vet inte om det delvis var en av mina tidigare kommentarer som bidrog lite till det, jag skrev att de flesta bara skriver om hur satans bra och underbart allt är - när det INTE är det.

    Tänk t.ex på Maya och Henrik - Maya har också givit oss andra en gåva, hon delar med sig om att man med cancer inte mår hundra procent varje dag, men också om det goda i livet när det infinner sig. George och Kjell också. Det är ju så tyvärr - tänk den som vore förkyld!

    Naturligtvis måste man - för att överhuvudtaget orka kämpa vidare se till att ta vara på allt vackert och positivt, det "lilla" som för oss blir det allra största och mest underbara.

    Men de flesta orkar, vågar, vill, kan eller väljer kanske bara att inte tala eller skriva om det. Det tycker jag är synd, för då kan man inte ge den personen rätt sorts feedback och styrka. Men kanske de inte vill ha det heller.

    Nä du vise underbare starke man - det blir många, många pölser och Coca Cola till för dig och Anita tillsammans. Du hinner vara med om dopet, och fler saker framöver. Det är jag övertygad om!!!

    "May the force be with you!"

    Tusentals styrkekramar från hjärtat till er båda <3

    SvaraRadera
  20. Hej Hans!

    Många starka kramar kommer här från en trogen läsare i Stockholm!

    KKKRRRAAAMMM

    SvaraRadera
  21. Hej Hans och Anita!
    Jag brukar läsa i din blogg oftad länkad från George som oxå är en kämpe. Jag blev glad idag (kanske makabert att skriva)men att du vågar skriva som det är för med alla bloggar och öden därute så kämpar ni med att hålla fanan högt. Jag tror detta är en del för er själva att inge hopp, att inte kapitulera för cancermonstret. Självklart ska du skriva det du vill-det är dina tankar, ditt liv men det du skriver får stor effekt för många av oss som läser. Din fru drar ett stort lass men jag tycker kärleken er emellan skiner genom dina rader och i nöden prövas vi. För oss så var orden när jag gifte mig, i nöd och lust. Vi drabbades av nöd men min "hjärntumör" var endast en cysta som växer på ett otroligt dumt ställe som skulle kunna ha lett till döden. Att gå igenom nålsögat var en upplevelse i sig och jag har fått gåvan att fortsätta leva, iallafall ett tag till..och det har du också..dag för dag kan du leva, timme för timme..ibland tror jag vi stirrar på kvantiteten men jag tror att du LEVER mer just nu än många andra som är friska som lever i villfarelsen att det händer inte mig.
    Stor kram till er båda och LEV,LEV även om din smärta ibland tynger dig så mycket att du säkert funderar på om detta är liv. Jag önskar jag kunde skriva något upplyftande men det skulle vara bisarrt då du idag verkligen lyft upp ögonen för den hemska verklighet som ni lever i, dock en verklighet det också. Med önskar om fina kommande dagar.
    Mia

    SvaraRadera
  22. Hej du vackra människa, vi finns med dig i hopp, i förtvivlan och i kärleken. Kramar till dig och din fina familj...

    SvaraRadera
  23. Är det inte lustigt att det är DU som ger OSS styrka??? Det är alltid så underbart att läsa vad du skriver - och man måste inte alltid skriva saker som är positiva. Tyvärr innebär livet inte alltid endast rosenblad strödda på vägen. Det finns många törnetaggar och de gör ont.
    Jag önskar så innerligt att du ska få många fina dagar tillsammans med dina kära, hoppas du orkar fortsätta att stå emot cancern. Jag VET att man kan leva mycket längre än vad cancern hade tänkt sig om man försöker att hålla livsgnistan kvar. Jag kan inte påstå att det är lätt, men du verkar vara av samma skrot och korn som min mamma. Så länge du känner att du har ett uns av livskvalitet - vilket min mamma tyckte att hon hade trots smärtor och orörlighet (vilket inte läkarna tyckte) - kan det gå lite till, dag för dag. Det går inte i evighet, men det går länge.
    Du är en kämpe - jag beundrar dig så djupt.
    En stor kram till Dig, Anita och resten av familjen.

    SvaraRadera
  24. Ge inte upp, ge inte tappt Hans.Du är så värdefull och jag önskar dig att du ska få må bra och orka hänga kvar hålla ut!! Stor Kram Hans och även till anita

    SvaraRadera
  25. Vad härligt det är att läsa din blogg, trots den tråkiga orsaken. Du är en begåvning.
    Kram till dig och Anita

    SvaraRadera
  26. Såg Bob Hanson i Bob Hund igår på tv. Han berättade om ett nyfött tvillingpar i varsin kuvös, den ena växte sig stor, den andra tynade bort. Läkaren hade givit upp hoppet när en sköterska gjorde det mest otillåtna: Hon flyttade den lilla tvillingen till den störres kuvös. Den större sträckte genast sin lilla arm om det mindre syskonet, och båda började växa och överleva.

    Näppeligen sant, men en bra historia om att hjälpa bara genom att vara. I sådana här fall vet jag inget annat sätt, man känner sig så hjälplös även som medmänniska.

    Ge aldrig upp!

    SvaraRadera
  27. Du underbart,skrivande man!Du är en KÄMPE!!! Må så gott du bara kan. Jag vill läsa MÅNGA av dina fina inlägg ännu, så ge inte upp. Kramar till dig och Anita// Anki i Dalarna

    SvaraRadera
  28. Jag skickar mina tankar, värme och omtanke även om varken du eller jag känner varandra!

    Varma hälsningar från Viktoria

    SvaraRadera
  29. all positiv energi till dej och de dina!
    önskar så att det på någotvis ändå vänder. Nånstans finns ett Hopp och en tro, nånstans är ändå livet så förunderligt att det som ses som mest nattsvart ändå inte är helt svart. Någonstans finns det en ljuskälla, även om man famlar i mörkret.
    kanske är inte alltid ett dåligt ord! kanske vänder det. de slitna orden, det är alltid mörkast före gryning, är mer än slitna ord. Jag tänker skänka alla styrke tankar som jag har till dej, du rer det här! bryt ihop lite, var inte alltid "den starke". man behöver ner på botten ibland, och vända, istället för att hela tiden kämpa med att hålla näsan ovanför vattenytan.
    du klarar det här! stor kram ( hittade hit via miraklet George:)

    SvaraRadera
  30. Musik är verkligen en livsstil. En lycka när man mår som bäst och en lindring när man mår som sämst. Eller till och med en anledning att gråta floder när man behöver det. När jag var i absolut sämst skick av cellgifterna, åkte jag ut med bilen och körde lite "rally". Med bilstereon på högsta volym, fylld med "all time" favoritmusik. Det var mitt sätt att påminna mig om varför det var - och är - värt att kämpa vidare.

    Jag spelar en ev mina absoluta favoritlåtar för dig; Hedningarnas Tina Vieri
    http://www.lastfm.se/music/Hedningarna/_/Tina+Vieri
    Varma kramar från Busan

    SvaraRadera
  31. Många tankar, hopp och omtanke till dig och Anita. Livet är så orättvist. Kram till er båda

    SvaraRadera
  32. Du skriver så fantastiskt bra att jag baske mig tror att det är det du ska syssla med när du vunnit över cancermonstret. Skriva böcker och artiklar om allt och inget. Jojomensan, så är det! *nickar bestämt* Musik är bland det bästa som finns här i livet så jag ger dig en av mina favoritsånger - http://www.youtube.com/watch?v=QafWPXLN7MM

    Mod, hopp & styrka!
    /Pernilla

    http://millamillas.blogspot.com
    Bloggar om min ärftliga bröstcancer, livet i allmänhet och vardagen i synnerhet

    SvaraRadera
  33. Önskar dig styrka och mod ända ifrån Madrid!
    Starka människor måste få vara svaga ibland!
    Kram!

    SvaraRadera
  34. Tack för det du skriver! Det är öppet och ärligt och jag hoppas innerligt och tror att mirakler sker nån gång nånstans i världen och jag hoppas innerligt att det sker så med dig. Du har sån styrka och värme i ditt sätt att skriva så jag inbillar mig att det är sån du är som person. Du verkar resa dig när allt känns som värst. Många styrke kramar. Kram från Jenny Viklund Strömsund Jämtland

    SvaraRadera
  35. Tack för att du skriver så vackert om det svåra. Ge inte upp! Det är ju så det är, det finns alltid hopp.

    Mina egna bästa stunder är när jag vaknar på morgonen och inte riktigt minns att jag är sjuk förrän efter några sekunder. Ibland kommer jag inte på det förrän jag står i duschen.

    Tusen kramar

    SvaraRadera
  36. Vill bara sända kramar till er båda, inga ord kan ju sägas som hjälper det ni går igenom.
    Lena

    SvaraRadera
  37. Ni finns i mina tankar alla dagar.
    Kämpa på .Många varma kramar till Er bäda.
    Marita i Arvika

    SvaraRadera
  38. Fortsätt skriva!
    "Tell it like it is" som man säger på engelska - det ger mig hopp om mänskligheten att människor vågar vara öppna, ärliga, vågar berätta om med- och motgångar.
    Vi är många som skänker många varma och stärkande tankar och handlingar din väg - tillsammans med många andra cancerdrabbade, närstående eller ej.
    Kramar från Malmö

    SvaraRadera
  39. Christel Kjellstrand19 oktober 2010 21:11

    Att vara stark är inte att springa fortast eller hoppa högst. Att vara stark är inte att veta bäst och vara främst. Att vara stark är att acceptera livets villkor.Att vara stark är att tänka om när livet inte blir som vi planerat. Att vara stark är att se möjligheterna i det som verkar omöjligt, att kämpa trots motvind... och låta det bli till en utmaning. Nu får du j-ar vara stark Hans

    SvaraRadera
  40. Har en lång tid, via Georges sida, följt dina tankar o ordgenialitet. Du är underbar !
    Samla kraft och gör det du orkar och njut av de dina. Många varma styrkekramar

    Madde-Umeå

    SvaraRadera
  41. Hej hans det är så starkt att läsa din blogg, Du är en fantastisk människa, det finns berg o djupa dalar , men du kommer att klara detta , skickar här en stor kram till dig o din fru

    SvaraRadera
  42. Kan bara hålla med om mycket av ovanstående. Du skriver fint och har ett alldeles eget sätt att utrycka dig. Såklart det finns hopp - Massor! Varma tankar och hinkvis med hopp! /M

    SvaraRadera
  43. Styrkekramar från en som vet... Kom igen - du kan, du orkar!

    SvaraRadera
  44. Hej Hans,
    Det är redan många varma kommentarer och uppmaningar skrivna, jag kan bara instämma i dem. Med din tanke/viljestyrka kommer du att ta dig igenom detta.
    Många varma styrkekramar till dig och din familj.
    /Birgitta

    SvaraRadera
  45. Hej Hans,
    jag kan bara hålla med så många andra här. Det är inte upp till dig att sprida styrka och glädje omkring dig. Fortsätt ditt skrivande, ju ärligare i alla avseenden, dess bättre. Att läsa sanningar, oavsett positiva eller negativa, är både lärande och styrkande. Det finns ett lugn att söka och hitta i det skrivandet. Så tänkt lite mera på dig själv, var mera självisk, helt enkelt.Skriv om livet som du uppfattar det och ta hand om dig på bästa möjliga sätt. Kärlek, värme och björnstyrka till dig Hans

    SvaraRadera
  46. Jag lämnar ett litet ord i er blogg jag tycker om att läsa dina små inlägg eller stora dom har något tänkvärt som man fundera på efteråt

    SvaraRadera
  47. Kram på dig! Du starke, modige man som skriver så fint och berörande från hjärtat så det känns.

    Kram

    /Ankan

    SvaraRadera
  48. Tänker många starka tankar om dig. Har själv varit anhörig till min man med coloncancer och det var svårt. Men livet måste levas minut för minut och det tror jag att du och dim familj lyckas med.
    Tusen kramar till er ni finns i mina tankar

    SvaraRadera
  49. Tack för fantastiska ord och en grymt bra blogg! Sänder styrka till er!
    /Emma

    SvaraRadera
  50. Hei Hans. For en medcancerianer- som er norsk - så var det jætte trevelig att se att du gillar Alf Prøysen : )
    Hittade hit via George.
    Jag gillar din blog jusst før att du skriver som det er. Några dagar kan det vara positiva inlegg- andra dagar inte. Det er VIKTIG att skriva sanningen, realiteten- hur det verkligen kænns och upplevs. Det ær utlæmnande, men akk så mennesklig. Och jag tror det kan vara therapeutisk før oss. Det gør meg ont att høra om din smærta- psykisk och fysiskt. O att du er så svag. Det ær inte lætt att kæmpa, men jag ær sæker på att du gør det på allra bæsta sættet. Jag krysser fingre og tær for deg og din familie. Lycka till, Klem Ingrid

    SvaraRadera
  51. Många styrkekramar till dig Hans med familj! Älskar att läsa din blogg /Sofie

    SvaraRadera
  52. Vill skicka många styrkekramar till dig och din Anita. Vi känner inte varandra men jag har länge följt din blogg.

    Dina ord berör.

    Från en medmänniska, Johanna

    SvaraRadera
  53. Jag önskar jag kunde säga något som gjorde skillnad... Men det kan jag ju inte!
    Jag kan bara be, hoppas och tro.
    Och det gör jag för dig, för er.
    Mina varmaste tankar. /S.

    SvaraRadera
  54. Jag undervisar om film, företrädesvis amerikansk dito. Inledningsvis är hjälten alltid i underläge, men det är bara skenbart - den som är nere på knä vinner i slutet. David och Goliat, typ.

    Du är David i den här striden - och du vinner på slutet, tro mig. Ingen trodde på David i hans kamp mot Goliat. Ingen tror på John McLane i Die Hard-filmerna. Ingen tror på Clarice Starling i kampen mot Hannibal Lecter. Men varför berättas dessa historier gång på gång? Jo, därför att vi skall påminnas om Davids seger över Goliat. Nu skall du, Hans, segra över cancern - mot alla odds. Och det gör du bäst genom att precis förstå din motståndares överlägsenhet, genom att se honom i vitögat i all hans vidrighet, exakt som du gjort hittills. Du vinner, Hans! Du vinner.

    SvaraRadera
  55. Hans,

    Sänder dig en stor kram och vill att du ska veta att jag beundrar hur du kan få fram det positiva och fina med vardagen, speciellt i den situationen som du är i. Jag brukar tänka på dig när jag reagerar med överdrivet gnäll på någonting som egentligen inte alls behöver gnällas på. Livet är ju underbart och levs i alla de små ögonblicken som varje dag har att bjuda på. Du har med dina ord gjorde den gamla klyschan "fånga dagen" levande för mig. Och det tackar jag ödmjukast för. Fortsätt kämpa! /Åsa

    SvaraRadera
  56. Hej Hans!

    Jag känner så igen det du skriver från när min man var sjuk. Han hade pleuralt mesoteliom, tyvärr har han nu lämnat mig och våra barn.
    Ibland måste man bara få sitta och att när man känner så faktiskt tillåta sig själv det är viktigt tror jag.
    När det tunga rullar in över din horisont låt det komma, tillåt dig själv att känna. Men tillåt även dig själv att ta hjälp från alla som vill lyfta dig därifrån med sina uppmuntringar och historier.
    Jag och min man talade mycket om de svåra frågorna, det var nåt vi delade så han sedan kunde tanka positiv energi från andra. Inte så att vi inte talade om bra saker också utan snarare så att han kände att han slapp tala med andra om det jobbiga. Detta hjälpte honom många gånger att få "snacka skit" med andra är viktigt.
    Det finns förresten energipulver du kan få via dietist, helt smaklöst är det, kan blandas med både kall och varm vätska/mat. Min man klarade inte av energidrinkarna så han tog detta. Under sommaren när livet var extremt jobbigt för honom kunde jag blanda ut det i ett glas kallt vatten/saft så fick han i sig både vätska och energi.
    Skickar mängder med styrkekramar till Dig och Anita.
    Och snälla Hans fortsätt skriv precis som det är det behövs. <3
    Helen
    Jag skulle så gärna vilja göra nåt för er men vet inte vad

    SvaraRadera
  57. Hej Hans!

    Vill bara sända lite änglastyrka till dig och hoppas allt är ok! Förstår på Georges inlägg att det är hårt nu, men ge inte upp. Som jag skrev tidigare - may the force be with you!

    Tusen kramar av styrka till dig och Anita
    Tina

    SvaraRadera
  58. Hej Hans,

    Jag har följt din blogg länge, och läst dina mycket kloka ord, och saknar dom väldigt mycket. Hoppas att du snart ska finna kraften igen, och ge den där cancern en riktig käftsmäll!

    Tänker mycket på både dig och Anita, fast jag aldrig träffat er personligen. Du har berört mig oerhört mycket med din visdom, och hoppas jag snart får läsa mer om allt klokt du har att säga om livet. Styrkekramar från Helena

    SvaraRadera
  59. Hej Hans,
    Sänder här en bamse kram till dig, en kram som vill ge dig lite extra energi i din kamp mot the devils.

    Kristina

    SvaraRadera
  60. Hans, jag tänker på dig och din familj och kommer att göra det ikväll en stund. Det finns nog inga tillräckliga ord, men jag sänder dig mina tankar. Johanna

    SvaraRadera
  61. Av alla bloggar som jag följer är din absolut den klokaste. Jag går ibland bakåt och läser gamla inlägg, och skrattar.....och längtar efter nya inlägg...men mest hoppas jag att du ska må bättre.

    kram till dig och din familj//Mirjana

    SvaraRadera
  62. Alltid så kloka ord från dig. Som du skriver, hur det än är finns det alltid hopp...

    Många varma kramar till dig och din familj i allt det svåra.

    /Kerstin

    SvaraRadera
  63. Klart man måste få vara svag när det går tungt.
    Ibland behöver man hjälp för att resa sig igen.
    Jag hoppas att vi, dina läsare, kan få dig att må bättre.
    Det går inte en dag utan att jag funderar på hur du, ni, har det.

    Kram
    //Annelie

    SvaraRadera
  64. Om man kan väva ett nät över hela jorden för att uppmuntra dig och Anita, då får min kommentar från Dubai bli en av dess rutor. Läser din blogg via George via Annette, som jag lärt känna den här sommaren. Önskar att du återigen kan hitta styrkan och glädjen att få uppleva ännu en dag. Många kramar till er båda från Joan.

    SvaraRadera
  65. All min styrka och tanke till dig, Hans!

    SvaraRadera
  66. Styrke og varme klemmer fra Norge!

    SvaraRadera
  67. Hej.Har kollat din blogg lite då och då och den berör på alla sätt. Hittade hit första gången från George som också har en fantastisk förmåga att skildra livet på ett alldeles speciellt sätt men med en otrolig inställning till livet och att leva det just här och nu. Det har ni gemensamt och är det nån som tar kål på denna sjukdom så är det ni två, det är jag övertygad om. Kämpa på och visa vem som är starkast´!! Många styrkekramar till Er !

    SvaraRadera
  68. Det är så lätt att sitta i sitt kök och vara frisk och skriva några rader i en blogg som berört, men jag hoppas att det inte bara är så du tänker när du läser alla kommentarer utan att du inser att det här är människor som du berört och som önskar dig allt gott även om ingen kan bära din smärta just nu. Jag följer din blogg och läser allt det vackra du skriver. Jag liksom alla andra önskar dig allt gott och hoppas att dessa rader kan ge dig lite kraft att KÄMPA KÄMPA! Kramar och styrka önskar jag dig!

    SvaraRadera
  69. Många varma styrkekramar till Er.

    //Anna-Karin

    SvaraRadera
  70. STORA Styrkekramar till dig/er! // V

    SvaraRadera
  71. Vill skänka en tanke till er båda! Ni är så otroligt starka och den kraft kommer se till att du får leva längre Hans!

    Fortsätt att tro, utan hoppet kommer man inte långt. Dina läsare är med dig och hoppas, ber och skänker dig en tanke.

    En stor kram från Jossan

    SvaraRadera
  72. Hej Hans!

    Jag saknar dina ord. Jag hoppas att du låter oss, dina trogna läsare, bära facklan för dig nu, så att du kan hitta kraft att fajtas lite till.

    Jag går in och kollar på din blogg efter nyheter och tänker på dig lite extra varje gång inget har hänt. Jag hoppas och önskar att du kan komma igen (inte bara för läsglädjens skull) och hitta kraft och styrka i dem omkring dig.

    Skickar styrka, ilska och många, många varma tankar till dig och din familj och hoppas att allas (det är många som tänker på dig) omtanke lägger sig som en skyddande, varm filt omkring dig/er.

    hälsningar
    Kajsa

    SvaraRadera
  73. Många styrkekramar till er båda/från skåne

    SvaraRadera
  74. Många styrkekramar från Götet. Förstår precis hur du har det även om min smärta o muskelvärk inte är riktigt så illa (ännu). Har sista tiden lyssnat på Kentas låt (de kallar oss mods) han sjunger "just idag är jag stark, just i dag mår jag bra". Han har ingen sångröst men texten är härlig. Jag vill skicka den känslan vidare till dig. Vill du lyssna på låten så sök "kenta" på Youtube.
    Kramar i massor

    SvaraRadera
  75. Varma styrkekramar!/J

    SvaraRadera
  76. Försöker med tankens kraft både skicka värme och omtanke men också en stor dammsugare som drar in all förhatlig värk och trötthet och fyller ut med energi och styrka. Håll ut och kämpa. Kramar från en för dig okänd Barbro

    SvaraRadera
  77. Kärlek och hopp till dig och din familj!

    SvaraRadera
  78. Hej Hans!
    Som frisk är det svårt att föreställa sig det du går igenom. Det är lätt att sticka huvudet i sanden och blunda för att det lika gärna kunnat vara jag, eller någon jag älskar, som befann sig i dina skor. Jag är oerhört tacksam för varje dag jag får vara frisk, och jag vill med detta skicka en del av min styrka till dig, som tack för att du tvingar mig att öppna mina ögon och för att du låter oss ta del av din resa. Kämpa, kämpa, kämpa! Styrkekramar Malin

    SvaraRadera
  79. Det kommer så kloka ord från en klok man.Det går aldrig att riktigt förstå,men det går att önska och hoppas på mental och fysisk lindring.Du ger så mycket genom din blog och jag vill ge dig all värme och omtanke tillbaka.
    kram

    SvaraRadera
  80. Tänker på er och hoppas innerligt på många fina dagar för er framöver - och medverkan vid barnbarns dop!
    Kramar från en, för dig, okänd 70-talist bloggläsare

    SvaraRadera
  81. Musik är alltid läkande och ger hopp och styrka.
    Hoppas att musiken ger dig massor av den varan.
    Varma kramar till dig!

    SvaraRadera
  82. Du skriver fantastiskt fint och det är underbart med en öppen, ärlig och rak människa som bloggar om något så viktigt! All styrka till dig, Hans, och din fru. Du får låta andra "bära" dig och ge dig energi, istället för att känna att du alltid måste ge. Jag tror att många av dem som är i din fysiska närhet skulle glädjas åt att få hjälpa dig - och vi andra som bara läser dina texter får bära dig med våra lyckönskningar och tankar.//Mona

    SvaraRadera
  83. http://www.youtube.com/watch?v=-UjFnL8Fphs

    SvaraRadera
  84. Hej, Här kommer en hälsning från en medmänniska som läser bloggen med stor behållning.
    Kraft och styrka till Er Hans och Anita!
    Kram Nina

    SvaraRadera