lördag 9 maj 2009

Flaggdag.



I år är det 200 år sedan östra Sverige förlorades till Ryssland och Finland blev ett storhertigdöme i Ryssland. Vad jag inte visste är att Finland aldrig var ett område som erövrats eller ockuperats av svensk trupp, Finland existerade inte som ett självständigt område utan det som idag är Finland var helt enkelt östra Sverige. Namnet Finland på östra Sverige började användas på 1400-talet. I Finland fanns det uppskattningsvis på 1100-talet drygt 35000 personer. När Sverige som nation började bildas under 1100-talet och senare, då blev Finland den östra delen av Sverige. Men efter 700 år då kom kriget. Vid slaget vid Oravais den 14 september 1808 blev de svenska trupperna besegrade och vid fredsförhandlingarna 1809 blev Finland ett storfurstendöme som en del av den ryska kejsarmakten.

All denna historia som jag inte känt till och jag har ändå varit intresserad av historia. Från min farfar har jag en bok som fanns i hans barndomshem. Det är en stor bok, ”Fänrik Ståls sägner”. Det var den tidens, sent 1800-tal, tidsfördriv att i fotogenlampans sken lyssna på högläsning om det krig när Sverige sprängdes i bitar. Fänrik Ståls sägner är berättelsen om sorgen och bitterheten över att Sverige genom nederlaget vid Oravais förlorade den östra rikshalvan, Finland, till Ryssland.
I Sveriges Radios arkiv kan via podradio lyssna till reportage och berättelser om det sista krig Sverige fört mot annan nation på egen mark. I ett inslag nämns Wilhelm von Schwerin.
I slaget vid Oravais visade han prov på stor tapperhet. Där sårades han svårt och avled 13 dagar senare i Kalajoki av sina skador. I Fänrik Ståls sägner står det:
...
Hans batteri var hans härd, hans hem, 

Han skötte dess eld, han tjänte för fem: 

Där kom en skara kosacker, 

Han svedde skägget på dem.

Han hade sitt sextonde år ej nått, 

På bår ren lagd. 

Långt var det liv dock, han leva fått, 

Om liv är bragd.

Femton år! Underlöjtnant vid Svea artilleriregemente.
Och idag talar vi om barnsoldater på andra nutida slagfält.
Det förflutna dryper av blod. Den röda färgen fascinerar, fanatism, dårskap, fundamentalism, religioners övertygelse om sin egen överlägsenhet har färgat och kommer att färga många gasbindor och bomullskompresser i framtiden också.
Tänk ändå, femton år och han lever fortfarande, underlöjtnanten som försvarade bron vid Oravais. Wilhelm von Schwerin, han var från Erstavik, Stockholm.
Ett annat intressant fakta är att de krigförande kungarna Gustav II Adolf och Karl IX alltid hade ett regemente med finnar närmast sig. Tuffa pojkar, de där gossarna från det som en gång var vår östra landshalva. Hittar du några fakta som är fel i min svensk-finska historia så hör av dig, texten går att rätta till, också att komplettera.

Det heter ju att man är inte död förrän man är helt bortglömd och ingen minns något. Jag tycker det är så intressant att läsa gamla gravstenar som talar om yrket den begravde har haft. Åbo, husegare, stationsinspektör, lantbrukare, professor, sockerbruksarbetare, jag behöver nästan ta en tur till kyrkogården för att kunna återge yrken som är fantasirika och ger en bild av ett försvunnet samhälle.

Jag har sagt till min familj att om det skall finnas en sten efter mig så skall det banne mig inte bara stå ett namn. Det är dock ett litet problem att bestämma sig för yrkesbeskrivningen, men jag har än så länge gott om tid att bestämma det. Du kan ju lämna ett förslag?

Idag är det lördag, vi skall på bröllop i eftermiddag. Solen skiner, det blåser kallt, förhoppningsvis får jag vara inomhus om jag inte blir utkastad. Det skall bli trevligt, (att få stanna inomhus), det är några år sedan jag var på ett bröllop sist, det lär bli några till.
Det är den 9 maj, segerdagen efter andra världskriget firas i Ryssland, (på grund av tidsskillnaden mellan Berlin och Moskva; i väst firas dagen den 8 maj), det är flaggdag i Danmark för slaget vid Helgoland år 1864.

Hemma hos oss är det flaggdag också för idag gifter Björn och Anna sig.
Det är bröllop och fest.
.
Emaila, klicka här...
.

2 kommentarer:

  1. Glada, öppna och varma gäster gör fantastiska fester. Stort tack för att ni gjorde vår bröllopsfest så lyckad med fina tal och många skratt, det värmer!

    SvaraRadera
  2. Det är med glädje och stolthet jag läser din blogg, ÄNTLIGEN kan jag med ro lyssna till den Finska nationalsången! Efter på tok för många nederlag i ishockeyarenan har min allergi gentemot den fisnka nationalsången tagit oanade proportioner. Men NU efter att ha läst din blogg så ser jag dessa Finska hjältar som halvbröder, och jag unnar dem en seger i ishockey vart tionde år....på sin höjd..



    Ja Milano var fantastiskt!!!

    SvaraRadera