Jag sov så gott att jag vaknade.

.
Veckorutinerna rullar på som alltid, efter mer än 18 månader ställer kalendern in sig själv. Varje måndag blodprov, två rör om inget annat anges. Två tisdagar av tre är det behandling, det som jag kallar cellhämmande behandling. Vecka med den tredje tisdagen känns som en permissionsvecka, ingen behandling då, vi kan göra en längre resa då den veckans måndag kan blodprov lämnas på valfri ort i Sverige.

I dag har varit en "trött" dag, den gångna natten hade jag ont och det blev skräp med sömnen. Nu har jag fått en större dos med nya smärtstillande små små väldigt små piller jag lägger under tungan och hoppas de skall ta bort det onda när det kommer tillbaka. Jag har väldigt moderna smärtstillande medel, plåster och små piller.

Idag, efter besöket på sjukhuset satt jag hemma i min bekväma knädatorstol (!) och plötsligt märkte jag att jag sov. Jag var så trött. Huvudet mitt föll åt sidan och fastnade i den positionen. Där satt jag och sov, vaknade, aj vad det gör ont när huvudet skall rätas upp.

Georges blogg står på den dagliga läslistan, det är fascinerande hur god hjälp han ger till de som finns runt honom i blogg och telefonvärlden. Jag och Anita får också del av hans syn på vår värld. George är en vågbrytare som lugnar och dämpar de fantasier som ibland kan rusa iväg i mina, våra, tankar. Det finns alltid någonstans en klippa i vår omvärld, det gäller att ha tålamod att hitta det stöd som finns någonstans därute.

Sommaren har varit god mot oss. Nästan alla planer vi haft på resor och upplevelser har uppfyllts. Om några veckor tänker vi oss en längre resa till Stockholm och kanske längre. Vädret blir en faktor som kommer att bestämma hållplatserna, vi kan bara hoppas att vi får lika fina dagar som vi tidigare haft i år.

Den senaste utflykten vi gjorde gick till Växjö med omnejd. Vägsjö, platsen där vägar och sjöar möts. Skall du åka med ångbåten "Thor" ta då sittkuddar med dig, träribborna är hårda. En tur med den båten är en resa i en försvunnen värld, ångvisslan är magnifik. Vi får oss en liten historielektion när vi gräver fram lite fakta från wikipedia. Det som jag en gång fick lära mig på historielektionerna repeterades. Nu kunde vi se hårdvaran från det förflutna, t.ex. Bergkvara slottsruin, nedbränt under Dackefejden. Huseby Gård med 1950-talets skandal med förmynderiet över Florence Stephens. Idag i statlig ägo och ett fantastisk minne över svunnen järn och lantbrukshistoria.

Allt detta fick vi impuls att besöka tack vare ett internt skämt och min sjuksköterska som gav oss turistinformation om Växjö.

Vi har sett så mycket nytt denna sommar tack vare email från helt okända personer som läst min blogg. Nu är en del inte så okända längre.
Jag tycker det är stort, några ord i en blogg som ger svar och tips om platser att besöka, vilket förstorar vår lilla värld och gör bilden av vårt land en bit rikare. Otroligt så mycket det gömmer sig i buskar och snår, även runt hörnet i en stad. Vi kan bara tacka och ta emot.

Jag är inte så värst orolig för min framtid. Det som finns, det finns där och skulle tiden inte räcka till nöjer jag mig med det jag fått. Det är mitt mantra, "jag är inte orolig". Visst kan jag vara lite ledsen och rörd ibland men min svarta humor ger mycket ljus.
Det gör du också som läser och svarar på jag skriver.
Jag vågar inte skriva mina grövsta reflektioner här,
de som får mig dock att skratta eller le lite underfundigt.
Det är helt underbart att vara lite vansinnig. Prova!

/Hans.
.