torsdag 21 oktober 2010

Med vänner i vardagen.

.
Jag är rörd och fylls med krafter när jag läser den flod av kommentarer med kramar och påminnelser att kämpa. Ett tack till George som genom sitt inlägg inspirerat alla er att skriva till mig. Så mycket omtanke som skickas till mig och Anita, två okända personer som lever sitt liv i Lund. Kramar från oss till er alla, njut speciellt av Anitas kram för de är mycket mjukare och goare än mina!!

För någon vecka sedan upplevde jag något speciellt som jag tänkt att skriva om. Det har legat och mognat och jag har inte haft ork att vare sig skriva blogg eller hantera epost. Egentligen har jag inte mer ork idag, men alla kommentarer och epost har gett mig en "kick" och den spark därbak som ibland är nödvändig.
Så jag sitter och knappar på MacBook'en och Anita läser veckans tidningar i ett tyst vardagsrum. Solen lyser in, trädgården badar i ljus, himlen är blå och himlen får som sagt vänta. Hörlurarna sitter på och en klassisk gitarr spelar "Carmen".

Efter frukost för några dagar sedan, denna speciella dag, tog jag en dusch, att stå i duschen och låta det varma vattnet strömma över ryggen och sluta ögonen är så otroligt skönt. Jag håller ena handen på en dörrknopp eller blandaren för att inte tappa balansen. Jag kan stå där alltför länge och drömma, klädde mig sedan och var redo för att leva en ny dag. Anita hade bestämt att med en vän ta en ögonshoppingtur till ett av möbelvaruhusen och jag lade mig ovanpå min säng och somnade. Två och en halv timme senare vaknade jag och fick en chock när jag vände på huvudet och såg nattbordsklockan. Jag tittade rakt upp i taket, vitt, gipstak med en rund lampa och en brandvarnare. Absolut stilla. Jag rörde inte en fena, bara låg där rak och tittade upp. Helt fri. Jag kände ingenting, det var som jag var bredvid mig själv. En alldeles fantastisk och gripande känsla, det var också klart för mig att så fort jag rörde mig skulle denna känsla av total frihet från smärta och värk försvinna. Jag vågade inte röra mig på en lång lång stund, det var så fantastiskt skönt. Då kom Anita hem... Jag drömmer om att än en gång få känna denna kroppens frihet från alla påminnelser om hur det egentligen är.

Tänker tillbaka på de dagar på jobbet då jag hanterade 200 kg's fat med polyester och slängde upp 70 kg's glasfiberrullar på klippbordet. Idag är det nästan en prestation att plocka fram en liter A-fil ur kylskåpsdörren. (Ok, jag överdriver lite... :-) )

Musik betyder mycket, och jag tar mig friheten att repetera en del "musikkommentarer" och annat:

Kajsa Bergman Fällén sa...
Mina egna bästa stunder är när jag vaknar på morgonen och inte riktigt minns att jag är sjuk förrän efter några sekunder. Ibland kommer jag inte på det förrän jag står i duschen.
-----

Så sant!
-----

Lettan tipsade om en sång och den kan gott fler än jag lyssna på
"Just Idag Är Jag Stark".
-----

P sa...
Musik är bland det bästa som finns här i livet så jag ger dig en av mina favoritsånger - http://www.youtube.com/watch?v=QafWPXLN7MM
-----

Ingela sa...
När jag var i absolut sämst skick av cellgifterna, åkte jag ut med bilen och körde lite "rally". Med bilstereon på högsta volym, fylld med "all time" favoritmusik. Det var mitt sätt att påminna mig om varför det var - och är - värt att kämpa vidare.
Jag spelar en ev mina absoluta favoritlåtar för dig; Hedningarnas Tina Vieri
http://www.lastfm.se/music/Hedningarna/_/Tina+Vieri
-----

Jag är nästaan aldrig ensam i bilen... men jag älskar hög volym och flyta iväg på vågorna från melodin, sången. Det är inte alls alltid det är lyriken som får mig att "vibba".
-----

Anonym sa...
Sarah Brightman - Nella Fantasia
http://www.youtube.com/watch?v=-UjFnL8Fphs
-----

Slutligen om musik här är mitt eget YouTube-bidrag:
BAO, Tommy Körberg & Helen Sjöholm - Nu Mår Jag Mycket Bättre
(Live Allsång På Skansen 2008)
http://www.youtube.com/watch?v=Keocae7fTsM&p=2B0D1C2E85041316&playnext=1&index=3
-----

Vad händer nu? Det blir kallare för varje dag och då behövs det värmande tillrop, kommentarer och email inte bara till oss som läskar i oss dina ord. Varje andetag luktar "kämpa". Det finns inget alternativ till det. Jag skall fråga föräldrarna till mitt barnbarn om jag får "lägga upp" fotografier av det lilla underverket. Jag jobbar lite långsamt nu för tiden, vad spelar det för roll? Tid är allt jag har, men värk äter tid... så nu vet du det! När jag läser detta jag skrivit ser jag att jag har glömt en detalj. Min hud utanför tumören är väldigt känslig och jag har rekommenderats att bära sidenskjorta. Finne inte att få tag i.
Men Anita har lyckats köpa en behaglig "glatt" hemmarock som är väldigt skön...

Solen lyser fortfarande, på fattig, på rik, på sjuk och på frisk.
Jag skall vila lite.

/Hans.
.

28 kommentarer:

  1. Jag gillar dina andetag! Och gällande underverk är du ett lika stort underverk som ditt lilla barnbarn!
    George

    SvaraRadera
  2. Tänker på Er :)Styrkekramar! / Pia

    SvaraRadera
  3. Tråkigt att läsa att sjukdomen tar på dina krafter. Samtidigt tycker jag att det finns ett stort lugn över hur du beskriver din situation. Det känns som du är orädd och trygg. Något jag bara kan hoppas på för egen del när min sjukdom senare tar över. Här finns sidenprodukter: http://www.sidenselma.se/default.aspx

    Bästa hälsningar
    Elisa

    SvaraRadera
  4. Så fin du är på kortet, du skriver jättebra. Fortsätt kämpa, du vet att det är så många som tycker mycket, mycket om dig. Ser framemot att träffas på söndag. Ha det så bra som du kan ha det. Många kramar till dig och Anita. /Lena

    SvaraRadera
  5. Skickar en hälsning från väst och skogen. Strålande skitväder, om du ursäktar mitt språk. Hagel och snö, sista biten i bilen hem, gjorde att jag såg två bilar i diket. Jag tror att ibland hamnar vi där, i diket, helt ofrivilligt. Sladdar ner och behöver draghjälp för att ta oss upp. Tänker på dig och Anita! Njut av musiken och samla kraft! Kram från lera och slask!/Maria

    SvaraRadera
  6. Känner dig bara genom bloggen, men vill iaf skicka en liten hälsning. Du har ett sätt att skriva, som verkligen får en att stanna upp och tänka!Nu menar jag inte pga att du är sjuk, utan du har skrivandets gåva och kan fängsla dina läsare.
    Förstår att du har det tufft nu, men hoppet finns kvar och du kämpar hela tiden. Tänker oxå mkt på din fru.....det är svårt att vara den "friska" oxå.
    Statistik är statistik, och varje enskilt fall en helt annan sak....nu ska du snart på dop...:))
    Kram Siss

    SvaraRadera
  7. Läser ofta och tänker på dig ibland under min arbetsdag, vad du gör, hur du mår..fast vi aldrig träffats har du berört mig så djupt. Lagar blodpudding till barnen, tvättmasinen ska snart hängas men jag ville bara skicka dig en hälsning mitt i vardagen. Kram och en stunds hålla handen // Jenny

    SvaraRadera
  8. Hej du starke vise man :)

    Åh, så glad jag blev att höra av dig och hur allt är - det är inte utan att man varit orolig för dig!

    Du är så fin i din nya sidenrock :) Njut av den och vila ordentligt nu, så du orkar ta fram den där a-filen ur kylen. Kanske t.o.m. ta dig ut och få en pölse med coca cola!

    Känner igen den där känslan du beskrev när du vaknade - det har hänt här också och då vågar man inte röra sig med risk att det ska börja göra ont igen överallt. Hoppas du får fler smärtfria ögonblick, som du kan tanka lite styrka i!!!

    Tusen styrkekramar <3

    SvaraRadera
  9. Underbart att du skriver igen, skickar styrka till dig!

    Hälsningar Lisbet

    SvaraRadera
  10. Kristina Birkesten21 oktober 2010 kl. 22:23

    Hans!
    Saknar ord när jag läser det du skriver. Tack! Skickar varma tankar och en stor kram till dig!

    SvaraRadera
  11. Styrkekramar från en ny bloggvän.

    SvaraRadera
  12. Allt klär en skönhet !! Sidenrocken är fin !

    Vila o fightas, vila o fightas.... all styrka i de kramar jag skickar över landet till dig o Anita !

    Madde-Umeå

    SvaraRadera
  13. Hej Hans

    Jag vill ge dig några bra låter ifrån mig till dig.

    http://www.youtube.com/watch?v=WIF4_Sm-rgQ

    http://www.youtube.com/watch?v=Q2JjJPDz3EE

    http://www.youtube.com/watch?v=0lhf9U5Wf3Q

    http://www.youtube.com/watch?v=wxWEIHFLBLg

    http://www.youtube.com/watch?v=lWL9e-FvODA

    LOVE !!!

    SvaraRadera
  14. Va snygg du är! Allvarligt! Vet inte alls med dig och den musik du tycker om men det här tipset får du av mig om du inte redan känner till den. Det är en amerikansk pianist vid namn Keith Jarret gav en konsert i Köln som sedan dess ör legendarisk. The Köln Concert. Improviserat. Inga stråkar och pomp. Bara piano och pur känsla. Inte helt lätt men konserten har ett tema som man känner igen efter ett tag. Livet när det är som bäst och sämst på något sätt tycker jag. Tror man får ladda ner igen del två och tre för att höra hela. Kram till dig vackra man! /Magda/ http://www.youtube.com/watchv=wivo94ylmhE&feature=related

    SvaraRadera
  15. Hej Hans!

    Hur du med andra ord kan beskriva något jag innan hört, den där känslan. Känslan av att finnas till utan den bedövande smärtan. Det känns som igår min älskade berättade om denna fantastiska känsla.
    Det är så konstigt med denna vedervärdiga sjukdom som biter sig fast med näbbar och klor, som ständigt finns närvarande men som man ibland kan känna sig fri från. Hjärnan signalerar bara friska, krya och underbara känslor av totalt välbefinnande. Å, vad jag önskar att du ska få många fler av dessa stunder.
    Önskar dig och Anita en underbar helg.
    Kramar till er båda
    Helen

    SvaraRadera
  16. Hej Hans!

    Det glädjer mig att du hittat lite kraft igen. Jag önskar dig många, många smärtfria stunder till.
    Du ser väldigt stilig ut i din hemmarock. Skickar ytterligare styrka och varma tankar genom cyberrymden.

    Hälsningar
    Kajsa

    SvaraRadera
  17. Du stilige man, tack för att du skriver igen.
    Din Anita behöver många kramar, glöm aldrig det.

    SvaraRadera
  18. Åh, du och Kajsa fångade ju precis pointen med bilrallyt; "inte riktigt minns att jag är sjuk förrän efter några sekunder" eller till och med timmar!

    Och riktigt bra musik - och sång - talar för sig själv. Precis så är det!

    Varma helgkramar! Busan

    SvaraRadera
  19. Hi Hans

    I'm not sure if you got my email but I am very happy to see you writing again. I agree music warms the soul and gives us strength to carry on. Here is one song I think you will appreciate. http://www.youtube.com/watch?v=bZm8BYXp0Xg&feature=related

    God bless you always
    You are never far from my thoughts and prayers

    SvaraRadera
  20. Vilken underbar, finurlig, klok och säkert mycket mer, människa du är. Det är så givande att läsa dina ord och din beskrivning av tillvaron. Önskar dig många riktigt sköna stunder framöver. Många kramar till dig och Anita!

    SvaraRadera
  21. Stilig du är i morgonrock, lite som playboy-kungen :)

    Tack för att du skriver, du får mig alltid att tänka och värdera.

    // Kim

    SvaraRadera
  22. Skickar en varm kram, en stärkande kram, ett gäng nosbuffar från mina 5katter, en stor chokladask och en bit av min berömda kladdkaka.
    Massor med mod och hopp.
    Tass och Kram från oss

    SvaraRadera
  23. Hej
    Jag vet hur Anita känner det,jag har varit genom samma men det var min mamma som var sjuk och jag vårdade henne i hemmet så gott det gick. Tyvärr finns inte min lilla Mamma längre men jag är glad att jag fick den tiden med henne. Jag tänker inte säga kämpa till dig jag avskyr det ordet, men jag tänker säga lev varje dag,gör precis som du vill, vill du stanna i sängen hela dagen gör det, vill du inte äta bry dig inte, vill du bara och finnas till, så var bara och FINNS till, du måste inte finnas för andra längre utan finns bara för dig nu. Hopas att du fortfarande kan besegra sjukdomen, annars gör det bästa av tiden du har kvar. Jag är realist och jag är även sjuksköterska och är van att se och höra lidande och många öden.En sak vet jag i alla fall, att kämpar gör man när man idrottar inte vid en sjukdom , utan vid en sjukdom väntar man och till slut övervinner man den och då har man segrat. Många kramar till dig och dina. Carpe Diem

    SvaraRadera
  24. Vill bara kramas lite!

    SvaraRadera
  25. Är själv svårt cancersjuk. Jag får sådan styrka av att följa några bloggar skrivna av människor i min och liknande situation. Jag har läst din blogg och fått en kännsla av trygghet. Du skriver så fantastiskt och du verkar så kärleksfull och klok! Du har nåden att kunna se och ta vara på kärleken omkring dej. Kan man det är varje dag en rik möjlighet. Jag sänder här mycket omtanke och värme till dej och dina kära!

    SvaraRadera
  26. Hamnade på din blogg via G:s blogg. Finns inga ord. Skickar styrekkramar till dig, du okände, och din familj!

    /s

    SvaraRadera
  27. Hittade också hit från Georges blogg, och oj vad fint du skriver! Hit kommer jag igen. Kan tipsa om www.sidenselma.se om du vill ha lätta mjuka sidenkläder. Finns även herrkonfektion:)

    Kram och ha det så bra.
    AK

    SvaraRadera