Är jag religiös?

.
Jag fick frågan om jag är religiös. Först, och kanske nu också, visste jag inte hur eller vad jag skulle svara. Uppväxt med andra intressen än fördjupning i religiösa frågor och med en översittande syn på de som utövade sin religion, "de hellörade", existerade inte någon tankemöda på var jag fann mig själv "placerad" i frågan om jag är religiös.

Under resor till och från Karlsborg under värnplikstiden, 42 år sedan, diskuterade vi i bilen existensiella frågor innan vi stoppade vid Linnéas Konditori i Gislaved för att få ny energi.
Kaffe, fransbrödbullar med ost kan sätta fart på en tänkande soldat.

Vi kom fram till Karlsborg men så vitt jag kommer ihåg slutade våra resonemang i fler frågor och ju klokare vi blev fann vi oss ännu mer ovetande och oklokare.

I mitt sökande efter vad är det att vara religiös fann jag i en avhandling uttrycket "en tro på en högre makt". Vissa kallar denna makt för Gud, Allah eller någon av de andra tros-uttryck som finns.

Avhandlingen handlar om musik. Hur musik kan få en lyssnare eller en sångare, en musiker, att under sång, spelning eller lyssning uppleva att något tar tag i oss. Något rör vid oss och för en stund flyttar medvetandet eller känslan i stunden till en annan nivå. Det kan väl kallas för en religiös upplevelse, en högre makt i form av musik eller lyrik tar kommando över mig, eller dig, för en stund.
En högre makt i form av musik som rör vid känslolivet?

Ta till exempel Mozarts klarinettkonsert K622 andra satsen.
Det är inte alla förunnat att slå sig till ro, sluta ögonen och lyssna sig genom den musiken. Men om du har stressat ner, har en stund över så ge dig själv en chans till några minuter i en annan värld.

För många år sedan avled en nära familjemedlem. Vid denna tid råkade jag höra detta stycke av Mozart och det har sedan dess varit en stund till eftertanke när jag senare lyssnar igen. Det är som att svepa en varm god filt runt sig och lite sentimentalt flyta bort, bli rörd, låta tankarna fyllas av minne och lite sorg över att tiden vi lever oss genom har sina stunder av saknad.
Är det en religiös upplevelse?

Jag tror att det mänskliga intellektet inte klarar av frågan om livet utan att skapa en tro på en högre makt. Solguden Ra, asagudarna, alla de asiatiska religionerna, kristendomen och islam. Allt är en skapelse av vårt eget intellekt, nedtecknat och tolkat och misstolkat till vansinne
av profeter som ofta ser en egen vinning i sin egen tolkning.
Lärjungarna lyssnar troget och troende då de slipper att tänka själva.

Följdfrågan då jag blev tillfrågad är i vilken mening jag är religiös om jag är det. Då blev jag "ställd" igen. Jag kan bara svara att då jag upplever "en högre makt" är fysiska moment. Musik. Film. En person som berättar något smärtsamt. Vissa psalmer i kyrkan. Medmänniskor som blir rörda och drar mig med sig.

Så jag är religiös, men inte i den meningen av jag är en okritiskt kristen. Det är skönt att låta sig gripas av denna högre makt som är så olika för oss alla.
Den ena tron är inte bättre än den andra, något för islamofober att tänka på mer än en gång.
Sverigedemokraterna kan ju försöka att tänka fler gånger extra om de nu kan tänka överhuvudtaget.

Ett ord att avsluta med:
Vår längtan efter framtiden gör att vi glömmer att leva i nuet.

/Hans.