Morgonen.

Det är konstigt. Igår, onsdag och andra tidigare dagar i veckan har jag mått så väldigt bra. Inga problem med ätandet vilket kan inträffa, det är inte roligt att lämna en tallrik mer än halvfull. Nu har det inte inträffat på länge och jag hoppas slippa den känslan av att inte kunna äta. Det är så många biverkningar jag blivit av med, jag har varit lite ”stor i huvudet” för att det går så bra för mig.

Därför så slår det extra hårt när det börjar krångla. Nu i natt har det varit lite trist, jag kunde inte somna ordentligt då min ”värk” eller stelhet i vänster bröst gjorde sig mer påmind. Jag vrider och vänder för att hitta ett läge där det blir drägligt, ett sådant läge finns inte. Lite sömn blev det i småperioder. Där ligger man, frustrerad och lite förbannad på alltings jäklighet.

Till slut tog jag en Tramadol, det kanske lindrade efter en 45 minuter, men nu sitter jag med en irriterande huvudvärk, en sådan där liten retsam som inte är så stor men hänger som ett regnmoln i huvudet på mig. Det är lite småmolnigt ute också, ser jag vid en blick genom fönstret. I dag skall jag kanske hämta hem bilen efter lackering av den bakre stötfångaren. Tänk om man kunde lämna in kroppen och få en 63 års service. Lite tumöreliminering och rynkborttagning på samma gång. Plus en ny balansmackapär bakom öronen så jag blev lite stadigare. Högmodet när man var ung har försvunnit. ”Varför går gubben så sakta?” ”(Flytt på fläsket!)”.

Nu går jag själv sakta vid övergångsställena och grönt ljus. skulle inte förvåna mig
om jag snart för en ilsken signal i örat… ”Snabba på, gubb-*****, retas du?”
Nej, det är livet som retas med mig, kan bara behålla mitt lugn och smälta dagarna
som de kommer. Dagarna är bra, det är värre i nattens mörker när inget stör utan man
blir fastklistrad i tankar. Det är ju själva katten att hjärnan är full med spöken.
Det är kanske de som spökar lite försiktigt nu på morgonen, den 1:a juli.

Tiden rinner så fort undan, lika fort som ett glas svalkande JOKK tranbärssaft rinner genom halsen. Tranbärssaften är full med antioxidanter, höll på att skriva anti oxi tanter. Naturligtvis är det mitt kopiösa intag av detta som håller mig flytande(!). Plus ett löskokt ägg varje morgon, protein.
Jag äter mer än det till frukost, men det kan vi ta en annan gång.

Ett djupt andetag och så skriker nerverna till vänster till ett ögonblick.
Rätt intressant att lungan inte innehåller några nerver alls, men lungsäcken har
ett överskott av nerver, de är minsann fulla av liv. Aj!

Morgonrocken värmer, dörren till trädgården är öppen och jag sitter och smälter frukosten, lyssnar till mp3-låtarna på laptopen. Väldigt bekvämt. Här kan jag bli sittande en lång stund. Men jag får försöka få på mig kläderna och bli presentabel före lunch. Dagens första uppgift, kroppsskötsel och beklädning. Likadant varje morgon.

God morgon!

Emaila, klicka här...
.