onsdag 1 april 2009

Skrivet den 23 februari 2009.

Efter 5 dagar.
Det är måndag kväll.
Nu har det gått fem dagar sedan jag fick min andra dos av cellgifter. De första dagarna går det alltid bra, jag går på överväxel med hjälp av Cortison-pillerna. När jag slutar och ta dem så känns det som backväxeln läggs i, växellådan sitter i min mage. Det kan låta som ett allvarligt problem , det är inte så hemskt. Lite svårt att äta som vanligt, det känns som verkmästaren i magen sitter och håller upp stoppflaggan och säger ”Lugna ner dig där uppe!” Det gör jag, men han slutar inte att tjata. När jag slutar med pillerna så tar jag ingen medicin alls. Den enda medicinen är kramar och omtanke från familj och vänner. Det värmer gott och alla goda hälsningar förtjänar att belönas med en fastlagsbulle från Lomma Hembageri. Jag var i bageriet före helgen och fick veta att bagaren fått hem 400 liter vispgrädde till denna fastlag. Fyrahundra liter! Jag undrar hur många gram vispgrädde det är i en fastlagsbulle? Vet du?

Det räcker i varje fall till många feta goa kramar!

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar