torsdag 23 april 2009

Tiden är vår fiende, eller vår vän?



Vid min senaste behandling stacks nålen i armen och syster och jag var mitt inne i det vanliga samtalet när det yttrades ”Tiden är vår fiende”. Varande svag för metaforer och ordspråk tänkte jag att ”det måste jag komma ihåg”. Nu har jag så gräsligt dåligt minne att jag undrar om jag kommer ihåg det rätt, men låt oss anta det.
Det sades i en arbetsplats-situation inom sjukvården och då tycker jag att det är ett bra uttryck.
Men hur blir det om vi lyfter ut begreppet tid och fiende till att annat plan. Till det plan där man diskuterar livskvalitet och begrepp som har med det att göra? Är tiden en fiende? Tid är gratis, vi blir inte debiterade för sekunderna som tickar iväg. Undantag är besök hos tandläkare, advokater (usch…you name it), kroppsvård, alltså de aktiviteter som är taxerade efter tidsåtgång. Man kan välja en del. All annan tid, det som kallas fritid, eller det som en gång var fri tid, finns den kvar?
Föräldrar som skall skjutsa barn till ett otal ental antal (=definitionen på oändligt) aktiviteter för att barnens ”fri tid” skall fyllas med påstått nyttiga tidsfördriv. Bara ordet tidsfördriv är en krigsförklaring mot livskvalitet. Livskvalitet är att gå ut i en leråker och låta stövlarna bli kvar där. Det upplever man aldrig i en storstad, barnen skickas ut i en grupp i skogen, moderiktigt klädda förstås, och de skall komma hem med alla grejerna i behåll. Naturen är lika långt bort för dagens småbarn som evigheten är för det mänskliga intellektet.

Klockan är 05.05, jag kan inte sova och skriver vad jag vill. I två timmar har jag legat sömnlös och sprutat tankar, de blir tyvärr aldrig nerskrivna med samma ande som de tänktes. Mina tankar gick tillbaka hur det var när jag själv hade småbarn och gav dem en perfekt uppfostran. Den måste ha varit ett fantastiskt komplement till Anita’s uppfostran. Anita lade grunden till 90% av hur barnen utvecklats, bildats, jag bidrog 10% med lite gener och nykter avrundan av alltför generös moderlighet.

Under alla åren arbetade jag 100+%. Det får mig att tänka på hur förhållandet har varit mellan arbetstid och ”fri tid”. Så jag låg i sängen svettig som ett dopp efter Niagara och funderade.
Låt oss räkna. Jag börjar med 1974 då Anders föddes. 1974 till 2008 blir… måste vara 26 plus 8 = 36 år. Antag att jag arbetat cirkus 44 timmar per vecka, det täcker in övertid i eget företag under 32 år. Vet du att att en arbetsmånad är 4,3 veckor? Det står i kollektivavtalet, så det måste vara rätt. Kollektivavtalet är arbetslivets bibel, det man inte begriper står förklarat där och när man läst det begriper man ännu mindre.

För många år sedan joggade runt en 35-40 minuter med en granne, kunnig i juridik. Han har lärt mig mycket om livet och påmint mig lite grann om att man kan tänka. Vid en middag hos oss råkade jag säga att ”..jag är egentligen rent för snäll mot barnen”.
Han svarade då blixtsnabbt ”..jaa, den värsta typen brukar säga det…”.
Det var en väckarklocka, är man alltid så snäll som man tror?
Alltnog och emedan, jag tror att jag skött mig hyfsat i avseendet barnuppfostran även om min uppfattning många gånger är konformistisk.

Nåväl, tillbaka till avtal och joggning. Vi sprang aldrig fortare än att vi kunde prata med lagom inblandning av flås. Vid en runda fick jag då, hungrig efter kunskap, lära mig att
”..lagen handlar inte om rättvisa, den handlar om tolkning..”.
Voilá. se där, det gäller kollektivavtal också. Det är därför man får ringa och reda ut begreppen efter att ha försökt, läsa, begripa och gett upp att fundera mera. Det blir fortfarande en tolkning. Rättvisan har förbundna ögon och de lär aldrig bli öppnade.
Tillbaka till att tolka tiden. 4,3 veckor. Arbetsåret rundar vi av till 220 arbetsdagar, kan var lite snålt om man arbetar i eget företag, men strunt i det.
Strunt är en synonym för ett kraftigare ord som inte är så ”bildat”.
220 arbetsdagar dividerat med 5 blir 44 veckor. Detta tarvar kontroll, ingenjörshjärnan, i vilken halva den än nu sitter, kopplas in.
Tillbaka till kollektivavtalet, denna urkälla av arbetsrättslig kunskap. Jag vill minnas att i det står det att årsarbetstiden är 1760 timmar. Observera att jag säger ”vill minnas”, mitt minne lider av visst fördärv på grund av förslitning, slitit hårt, vet du!
Vi räknar om, 1760 delat med 40 (=reglerad arbetstid) blir 40 arbetsveckor. Kontroll!! 40 veckor delat med 4,3 = 9,3 månader. Hmm, jag trodde det skulle bli mer. Låt stå!
40 uttalas ”förti” eller ”fötti”. 30 uttalas ”tretti” men båda orden stavas fyrtio och trettio. Det finns ett o på slutet man kapar, alldeles för jobbigt att tala och texta som Zarah Leander eller Jonas Gardell, dessa motsatser i olika generationer av kulturlivet.
Men stockholmarna säger dessutom ”tjugiii” för 20, det heter väl ändå tjugo! Varför retar jag mig på sådant? Tjugii!! Det låter som man hartsar glas när jag hör ”tjugii”.

En gång i tiden, på den förlovade tiden, hade man röstprov när man tog in personal som skulle prata i Sveriges Radio, även när det namnet innefattade televisionen. Idag tror jag att man bara tittar på betygen från Journalisthögskolan, hur en reporter presenterar sig eller pratar har tydligen ingen som helst betydelse längre. Några talar som de hade an AK4 i munnen (AK4 = smattrande maskingevär). Med högre ålder ökar svårigheten att begripa vad den nya blandningen av reportrar försöker förmedla. Nysvenska reportrar med en satsmelodi så man vet inte om jag räknande fel på mina snapsar för det är något som vibrerar. Ändå snapsas det väldigt sällan, men den där statsmelodin dyker upp då och då.
Egentligen är det lika synd om oss båda, jag som är lite halvförbannad och reportern som försöker förmedla. Men det ändå allt överskuggande är att tjugo skall uttalas tjugo och inte ”tjugii”, förstått!
Det är svårt för dagens journalister,
många kan inte tala god svenska med lagom inblanding av skånska.
Aldrig har väl sammanhållningen varit bättre i Sverige än när ”di skånske” styrde under svåra tider. Till och med Göran Persson flyttade till Malmö för att han skulle få ordning på Sverige. Kan det vara något med ”möen mad, goen mad och mad i goan ro”?
Godan ro, vi är alltså tillbaka i tidsresonemanget igen. Dygnet har 24 timmar, det ger 8760 timmar om året. Antag 8 sovtimmar per dygn. Det låter som rena drömmen, men det blir ju lite extra under helgerna, vi räknar med 8. Sju är ett heligt tal så det skall vi inte rota med.
Matematik är roligt, den enda exakta vetenskapen.
Jag har haft nöjet att träffa en man från Kuba. Vi pratade och i konversationen kom han på en replik om Fidel Castro som i sina tal om ekonomi i svåra tider använder uttrycket
”Två plus två blir fyra, men ibland blir det bara tre…”
Det är väl ändå ett charmigt sätt att säga ”..vi har ett helvete men tiden rättar till det..”.
Något för Anders Borg?
Ordet tiden dök upp igen. Låt mig räkna igen, någon av hjärnhalvorna blixtrade till.
Med 2920 sovtimmar blir 5840 vakna timmar.
Tur att man sover gratis, det kunde blivit dyrt. Fast det är det ju redan på hotell.
Ok, vi har 5840 vakna timmar, och arbetar ihop 1760 timmar.
Jag får inte detta att gå ihop. Två tredjedelar av tiden är fri tid?
Herre min kejsare, var har jag gjort av all den påstått fria tiden tiden? Tittar man på valfritt samhällsprogram om hur småbarnsföräldrar har det kan man fråga sig om tids-matematiken är exakt? Jag får kanske lägga i en trötthetsfaktor efter arbetet. Begrepper ”fri tid” kräver en bättre definition, är matlagning, städning, barntillsyn, föräldratillsyn, tvätt och allt annat nödvändigt i det postindustriella samhället ”fri tid”?
Nu har jag förvirrat mig själv så till den milda grad att jag med varm hand lämnar ordet till dig!
Vad tycker du?
Ett: vad är fri tid, och
två: är tiden din vän eller din fiende?
.
Emaila om det passar bättre...

.

1 kommentar:

  1. hej. hittade ett avsnitt om tiden i Profeten(Kahlil Gibran):
    Och en stjärnskådare sade:
    Mästare, vad kan du säga till oss om tiden?
    Och han svarade:
    Ni vill mäta tiden,den gränslösa och odelbara. Ni inrättar er tillvaro och låter till och med själens riktning styras av timmar och årstider. Av tiden gör ni en flod på vars stränder ni sitter och ser den flyta förbi............
    Profeten är bra och jag har fått många tankeställare.

    SvaraRadera