onsdag 1 april 2009

Inlägg den 22 februari 2009.

Den 31 december 2008 uppgick befolkningen i Lunds kommun till 107 351 personer. Jag är en av dem. Mina två söner har lämnat Lund, Malmö har dragit dem till sig vilket är en stor förlust. Den genomsnittliga intelligenskvoten sjönk i Lund men steg i Malmö när de flyttade hemifrån.

Det här är mitt första inlägg och jag tänkte skriva lite om livets förändring i denna min ålder då den förändras för så många.

Det faktum som gör att jag ger mig tid till detta är att jag har blivit sjuk, lungsäckscancer, mesoteliom. Vill jag skriva av mig så är det lika bra att sätta fart, om jag får lov att säga så. Det finns en risk att det blir lite privat emellanåt, men som det ofta sägs... "Vad gör det om 100 år?"

Det har gått två månader och 18 dagar sedan jag hörde orden "dåligt besked, elakartat, dålig prognos". Kort och koncist, man reagerar knappt för även om det finns en liten känsla i förväg... när domen kommer den så är det plötsligt som det inte gäller mig. Så känns det faktiskt fortfarande, faktiskt den största delen av tiden. Det kan jag skriva mer om och det är tanken.

Det finns annat att skriva om också. Några gånger har jag roat mig att kommentera tidningsinlägg till författarna. De svarar alltid, väldigt artigt, och ett svar föreslog att jag skulle starta en blogg. Det var fint att läsa för mig. Undrar hur fint det här är att läsa för dig?

Åter till mig själv, denna magnifika centralpunkt i denna blogg. Efter en tid blev jag väldigt aktiv med att skriva email och handskrivna brev till familj, släkt och arbetskamrater. Jag tycker om att skriva, problemet är om det finns någon som vill läsa.

Det är lite tufft att fundera ut vad som kan intressera andra, kan det vara samma tankar som intresserar mig själv?

Ett arbetsliv har klippts av, ett nytt liv har börjat. Det är beklagligt att jag inte kan skriva med alla fingrarna, kanske en välsignelse för omvärlden. Hade jag kunnat bättre maskinskrivning skulle nog den här bloggen blivit dränkt i en tsunami av ord. Det får bli lite vågskvalp i början.

Ni vet hur skönt det är att gå längs sandstranden i solskenet med bara fötter i det vatten som ännu är för kallt att bada i.

Ok, applåder och busvisslingar lämnas i kassan!

Sat sapienti ! ( ... nog sagt. )

.

1 kommentar:

  1. Din första blogg inlägg tänk om du hade visst som skulle ske. ÄNdå så positiv hela vägen på din resa. Hoppas du har landat på ett fint stället uppe i himlen och att du sitter dä roch tittar ner på oss alla R I P som det heter på engelska Må du aldrig glömmas bort
    Mvh Eva

    SvaraRadera